Fastighetsverket har förvärvat en nyttjanderätt till en så kallad kronoholme. Förvärvet görs för att få prejudikat för hur moment-22 situationen avseende ägande- och nyttjanderätt till de gamla kronoholmarna ska lösas.

Bakgrund

I äldre tider har det funnits jord av krono-, skatte- och frälsenatur. Utmärkande för jord av krononatur var att den inte kunde ägas av annan än kronan och lagfart kunde inte beviljas på kronojord.

Landskapets rätt till kronojorden följer av den andra självstyrelselagen från 1952 och efterföljande förordning om statens fasta egendom och byggnader i landskapet Åland, varmed all egendom av krononatur som inte förbehölls staten övergick i landskapets ägo. Kronans (tidigare Sveriges) äganderätt till dessa holmar sträcker sig så långt tillbaka som till Helgeandsholmsbeslutet år 1282. Från 1809 övergick kronojorden till Storfurstendömet Finland.

Uppkomsten av dagens uppdelade rätt till holmarna

Under 1800-talet (och även tidigare) var nyttjanderätten till kronoholmarna föremål för auktion. Under 1800-talet anslog Kejserliga senaten i Storfurstendömet Finland i kyrkorna vilka kronoholmar sockenborna kunde lämna in anbud på. Betalningen för nyttjanderätten bestämdes i skäppor säd. Den som var villig att betala mest säd erhöll nyttjanderätten till kronoholmen. Arrendet uppbars årligen. Kronoholmarna nyttjades främst som fiskelägen och betesmarker. När en hemmansägare hade vunnit anbudsförfarandet underlades kronoholmen hans hemman. Det innebar att han hade nyttjanderätt men äganderätten stannade hos kronan. Då republiken Finland bildades och kronojorden övergick till Finland slutade arrendena att uppbäras. Kronoholmarna förblev dock fortfarande underlagda hemmanen.

Felaktiga lagfarter och klander av dem

I början av 1980-talet ansökte ett antal fastighetsägare vid Ålands domsaga att de skulle beviljas lagfart på de kronoholmar de hade underlagda sina hemman. Lagfart kunde inte beviljas på kronojord så därför ansökte man också om att jordens natur skulle ändra från krono- till skattenatur. Kronoholmarnas natur ändrades till skattenatur och fastighetsägarna beviljades sedan lagfart. Två fel begicks här, dels av lantmäterikontoret i Åbo och Björneborgs län som ändrade kronoholmarnas natur från krono- till skattenatur, och dels av Ålands domsaga som beviljade lagfart på fastigheterna utan att det förelåg något laga fång (köp, arv, gåva, skifte, testamente, bodelning o.s.v.)

Landskapet klandrade en lagfart och Högsta domstolen (1983:73) avgjorde ärendet till landskapets fördel. HD konstaterade i sin dom att svarandena i den så kallade Mörskärsprocessen saknade laga fång varigenom de skulle ha förvärvat äganderätt till de ifrågavarande holmarna i södra Kökars skärgård.

Landskapet inventerade sina kronoholmar och upptäckte att lagfart (felaktigt) hade beviljats på flera holmar och process inleddes mot samtliga lagfartsinnehavare 1996. Ärendet behandlades i tingsrätten, hovrätten och HD. I HD fastställdes att landskapet är rättmätig ägare till de flesta av kronoholmarna. HD konstaterar också att det efter införandet av nya jordabalken (1.1.1997) inte finns någon uppdelning av krono- och skattejord. Sammanfattningsvis kan sägas att HD fastställer äganderätten i de flesta fallen såsom varande landskapets samt upphäver de felaktiga lagfarterna. Trots att landskapet äger fastigheterna är de dock föremål för en fast besittningsrätt som skall inskrivas i fastighetsregistret som en särskild rättighet. Häri uppstod den delade rättigheten och moment-22 situationen för ifrågavarande holmar.

Den fasta besittningsrätten innebär alltså att lagfart inte kan beviljas gällande dessa fastigheter. Landskapet har i fastighetsregistret antecknats som ägare till fastigheterna och den fasta besittningsrätten har registrerats. Landskapet har inte förfoganderätt över områdena och kan således inte arrendera ut t ex fiske- och jakträtt, vilket görs för många andra av landskapets egendomar.

Ny vändning via Fastighetsverkets aktivitet

När Fastighetsverket bildats 2016 startades på basen av ett initiativ från tidigare styrelseledamoten Göran Lindholm ett arbete att se över situationen och se om moment-22 situationen kunde lösas på något sätt. Numera pensionerade hanterare av landskapets lantmäteriärenden Leif Karlsson inventerade fastigheterna och dess status samt identifierade en ägare som kunde tänkas sälja sin nyttjanderätt. Efter påföljande förhandlingar gjordes ett genombrott den 15 november 2018 då landskapet Åland genom Fastighetsverket köpte den fasta besittningsrätten till ön Hamnskär (även kallad Rödskär). Ägaren till stomfastigheten Upp-Ollas i Kumlinge by sålde nyttjanderätten för 7500 euro. Fastighetsverket ansökte då om fullständig lagfart för fastigheten (tidigare var landskapet antecknat som ägare men med nyttjande- eller besittningsrätten inskriven på Upp-Ollas) och nu ett år senare har lagfart beviljats.

- "Vi har gjort köpet och ansökt om lagfart för att få ett prejudikat om kronoholmarna. Nu har vi lagfart och det är ett genombrott", säger Stefan Rumander, vd på Landskapets fastighetsverk.

Landskapets ansökan om lagfart är ett speciellt ärende hos lantmäteriverket och är säkert orsaken till att det tagit längre tid än brukligt att få frågan behandlad och beslutad. Nu har dock landskapet och nyttjanderättsinnehavarna svart på vitt att det går att lösa upp den låsta situationen avseende kronoholmar.

- "Det kan vara värdeskapande både för landskapet att komma åt fullständigt ägande liksom för nyttjanderättsinnehavare att nu kunna sälja sin tillgång till oss", säger Stefan Rumander.

Landskapet har sammanlagt 30 fastigheter som betecknas som kronoholmar. I vissa fall finns flera holmar under samma fastighetsbeteckning. Fastigheterna fördelas på nio av Ålands 16 kommuner och ligger ofta men inte alltid utskärs.

Sannolika framtida användningsområden ifall landskapet köper in fler nyttjanderätter kan vara arrendering av jakträtter eller licenser för yrkesmässigt kustnära fiske, men tankar finns också på att tillgängliggöra dem för alla för jakt och fiske.

- "Det finns idag några få holmar där fri jakt och fiske tillåts men vi tycker det finns skäl att fundera på att göra fler sådana holmar tillgängliga för alla ålänningar", säger Stefan Rumander.